SAAB´s Pensionärsklubb Järfälla

KLUBBNYTT 2009 Nr. 2

Istanbul 11-15 maj 2009

Vi landade 19:10 vilket var strax efter åtta på kvällen lokal tid. Det var fortfarande ljust, och vår blonda guide Gonja mötte oss vid utgången. Vi åkte buss in till hotellet, President, som låg i basarkvarteren. Det var ett fräscht hotell med bra service. Det fanns både restaurang, kafé, engelsk pub och souvenirbutik. Vi kom fram vid halvtiotiden, och klockan tio började böneutropen ljuda över staden. Dock väcktes vi aldrig någon tidig morgon av detta.
Frukostrummet låg på sjätte våningen med fin utsikt. Där fanns en rikhaltig frukostbuffé, och om man skulle sakna något så var det möjligen en vanlig hårdost. Ett särskilt plus för att teet inte var påste utan riktigt bryggt te. Tog man trappan upp från frukostrestaurangen, kom man till en bar med en rund pool, där man kunde ta sig ett dopp när man ville. Det fanns också två terrasser – en med solstolar och en med bord och stolar för den som ville äta eller dricka något. Eftersom vi hade tur med vädret – sol och sommarvarmt – så var det mycket bra att kunna koppla av på ett sådant ställe. Utsikten var magnifik, och man kunde också studera husen runtomkring. Taken var fulla med plåtbitar och lösa tegelpannor. Det flög en del fåglar, och vid ett tillfälle såg vi en mås som landade på ett bord och flög iväg med en askkopp i näbben. Hotellet måste undra över tjuvaktiga hotellgäster.

Gatan där hotellet låg var en ganska brant backe ner mot Marmarasjön. Den slutade vid ett torg som var fullt av restauranger. Det var svårt att komma fram för alla som ville att man skulle äta just på deras restaurang.
När man promenerade på trottoaren fick man se upp, för ibland öppnade sig ett schakt ner till en butik. På ena sidan var det en trappa ner till dörren, men det fanns sällan räcken. Trottoarkanterna var jättehöga och stenläggningen ganska ojämn. Dock gick det bra för oss alla.

Vi bodde centralt – det var nära till en stor gata där det gick både spårvagnar och bussar, och dessutom kunde man promenera till Gyllene Hornet och Galatbron på en halvtimme.

Första dagen kom bussen och hämtade oss klockan nio. Vi for iväg till kryddbasaren, som var en upplevelse för ögat och näsan. Där kunde man köpa alla tänkbara kryddor, turkiskt äppelte och äkta saffran. Efter detta besök for vi ner till hamnen och gick ombord på en båt som tog oss ut på Bosporen. Vi åkte under Galatabron och två broar över Bosporen. Det fanns många fina palats och sommarhus längs stränderna; ett hus vid stranden lär kosta omkring 250 miljoner dollar. Vid lunchdags gick vi iland på den asiatiska sidan och satte oss på en fiskrestaurang vars terrass låg precis vid vattnet. Vi serverades en god plocktallrik till förrätt, grillad havsabborre till varmrätt och melon till efterrätt. Mycket gott.
Därefter for vi tillbaka till hotellet och kunde hitta på egna aktiviteter och/eller vila oss.

Andra dagen gick utflykten till Hippodromen, som anlagts av romarna, men där inte mycket fanns kvar – det är nu ett vackert torg med två obelisker; en från romartiden och en från 1800-talet som kom från Egypten. Sedan gick vi in i Blå moskén, där vi fick ta av oss skorna och bära dem i en påse. Det fanns också sjalar att låna för dem som hade för korta ärmar, men det verkade inte vara så noga med det. Mosken var väldigt stor, och det är fint med fönsterraderna uppe runt kupolerna.
Efter detta promenerade vi bort till Topkapipalatset, som var sultanernas hem från mitten av 1400-talet till mitten av 1800-talet. Det var ett stort muromgärdat område med olika mindre byggnader kring ett system av gårdar innanför varandra. Det var ganska mycket folk, särskilt en väldig massa skolbarn i tioårsåldern. Förutom alla vackra byggnader fanns det olika museer för sultanernas dräkter, juveler och dyrbara föremål.
Här åt vi lunch på en restaurang med fin utsikt över vattnet. Vi fick inbakad ost till förrätt, döner kebab på lamm och kyckling med grönsaker till som varmrätt och en god vaniljpudding till efterrätt.
Därefter lämnade vi Topkapi. Vi fick gå en bit, för det var fullt av polisbilar, limousiner och kostymklädda herrar och damer – det var officiellt besök från Portugal och gatan var avstängd.
Nästa punkt på programmet var den stora basaren med 4000 butiker, både inne och utanför. Där kunde man köpa allt man kan tänka sig, men det var lite jobbigt att gå där, för om man stannade blev man genast tilltalad av en försäljare. Basaren låg så nära vårt hotell, att vi inte behövde passa bussen, utan alla gick hem när de ville.

Tredje dagen var fri för egna aktiviteter, och nu hade vi ju sett en hel del och visste vad vi ville se. Alla valde olika, men några saker kan nämnas:
Hagia Sofia hade vi inte varit inne i, och det är ju en kyrka från 500-talet, så den var det några som tittade på.
Sirkeci-stationen, dit Orientexpressen gick och som är byggd av fransmännen, var någras val.
Den stora gågatan Istiklal, som utgår från Taksim-torget var målet för några. Där går det gamla spårvagnar, och det finns många butiker och serveringar.
Nära den finns Galatatornet, som man kan åka upp i och beundra utsikten.
Under Galatabron finns restauranger, där man kan äta i en miljö nära vattnet.
Basilikacisternen var också intressant – vattenreservoar byggd på 500-talet, med vackra valv och kolonner. Det var en trolsk stämning med effektfull belysning i dunklet, och man kunde se fiskar simma i det klara vattnet.

På kvällen den tredje dagen, som var den sista, hade guiden bokat in en turkisk afton för dem som ville. Det var en lokal som låg precis bredvid hotellet, och där fick vi turkiska specialiteter och turkisk underhållning. Det var musik på en sorts cittra, en dansande dervisch, magdansöser och en sångare med mer västerländskt betonad repertoar.

När vi sedan på fjärde dagens morgon klättrade upp i bussen för att åka till flygplatsen, hade vi hunnit se ganska mycket på våra tre dagar. Trafiken i Istanbul är otroligt intensiv, och det märkte vi verkligen under bussresan till flygplatsen. Gatorna blir lätt igenkorkade, och när man ska korsa en gata känns det som om man gör det med livet som insats. Vår busschaufför var mycket duktig, och lyckade krångla oss ur en gatukorsning som vi fastnat i, utan att köra på någon. Det var dock ganska nervöst, så det kändes skönt när vi äntligen var framme vid flygplatsen.

Den här reseberättelsen är författad av Monica Örling.

Stadsvandringen 2009

Stadsvandringen genomfördes i två omgångar, tisdagen den 2 juni och torsdagen den 4 juni, under ledning av vår egen Lennart Johansson.
Den här berättelsen baseras på vandringen den 2 juni. Vädret var väl si-så-där, regnet hängde i luften men vi klarade oss ganska bra.
Vi samlades på Norrmalmstorg för att gå vidare mot Berzelii Park.
Parken ritades av landskapsarkitekt Knut Forsberg 1852-1853 och anlades 1852-1858 med en invigning som ägde rum klockan tre på natten 13 juli 1858, då man var rädd att den stora massan av nyfikna invigningsbesökare skulle trampa ner de nyplanterade och späda träden.
Parken har sitt namn efter Jöns Jacob Berzelius (1779-1848), svensk kemist, professor vid Karolinska Institutet och sekreterare i Kungliga Vetenskapsakademien, som även står staty mitt i parken. Berzelius var den mest framstående svenske vetenskapsmannen under sin tid.
Berzeliusstatyn är gjord av Carl G Qvarnström och avtäcktes i juli 1858. Mot Nybroplan finns några lekande björnar i granit av Carl Milles. Innan parken anlades var detta en del av Nybroviken som kallades Katthavet, utfyllnaden pågick 1838-1848. Namnet, Katthavet, kommer av att det låg en hel del slakterier i omgivningen och deras slaktavfall dumpades här till glädje för stans alla råttor. Finns det råttor så trivs även katterna.
Granne med Berzelii Park ligger också Hallwylska Palatset som verkligen är värt ett besök. Ett besök där ingick inte i vår vandring denna gång.
Vår vandring gick via Berns Hotell och Näckrosgatan ut mot Kungsträdgården. Där Näckrosgatan nu ligger var det i gamla tider en vattenkanal som gjorde att Blasieholmen faktiskt var en ö.
Kungsträdgården har varit en öppen park i c:a 200 år. Tidigare var det bara en kungens trädgård och därmed stängd för allmänheten.
Vi gick vidare söderut på Kungsträdgårdsgatan förbi de fina husfasaderna i sten och upp på Arsenalsgatan till Blasieholms torg.
På varje sida om Blasieholmstorg står en bronshäst, som är en avgjutning av de som finns på Markusplatsen i Venedig. Det är osäkert hur namnet Blasieholm har tillkommit. En teori är att det var en person som hette Blasie Olsson (verkade inom staden/staten?) som fått ge namnet.
Vi vandrade Stallgatan ner och rundade Grand Hotel förbi Nationalmuseum och ut mot Skeppsholmen och Kastellholmen. På Stallgatan passerade vi Fersenska palatset. Palatsets äldsta delar grundlades år 1643 som Kronans amiralitetshus. Här bodde från mitten av 1700-talet den grevliga familjen von Fersen efter vilken palatset fått sitt namn och för närvarande är det en del av Handelsbankens huvudkontor.
Skeppsholmen och Kastellholmen började användas av Flottan redan på 1640-talet. En sjudande sjöfartsverksamhet med hamn- och varvsanläggningar växte fram på öarna och på Galärvarvsområdet på Djurgården, som också kom att höra till Flottan. Skeppsholmen hörde en gång till stadens största arbetsplatser. Först 1969 flyttade Flottan sin verksamhet till Muskö.
Idag finner man mycket konst och kultur ute på Skeppsholmen. Nämnas kan Moderna Museet och Ostasiatiska Museet även Konsthögskolan har lokaler på ön. Den tidigare Skeppsholmskyrkan har avkristnats och heter numera Eric Ericsson-hallen.
Efter rundvandring på Skeppsholmen förflyttade vi oss till Kastellholmen. Den som inte varit där rekommenderas att göra ett besök. Uppe vid Kastellet har man en fantastisk utsikt över hamnen och Djurgården. Det är lätt att ta sig till Kastellholmen med buss. Linje 65 går från Centralen (Vasagatan) och har ändhållplats alldeles intill Kastellholmsbron.

Vid vår vandrings slut bjöd Lennart på både kaffe, kanelsnurror och kakor, det smakade utmärkt (som vanligt).

Föreningen framför ett stort tack till Lennart Johansson för att han, så generöst, delar med sig av sina kunskaper om Stockholm samt även bjuder på fika.

Övrig information:

Det blir ingen Höstresa (endagsresa) i år.

Vi satsar på en Höstträff, preliminärt någon gång i november.

Vid årsmötet 2009 framkom önskemål om att vårt medlemsregister skulle finnas tillgängligt. Eftersom inte alla medlemmar vill lämna ut sina registrerade data så är inte detta möjligt. På förslag har ett andra register upprättats dit var och en frivilligt och på eget initiativ anmäler sig. Tanken är att det nya registret skall underlätta kontakter mellan tidigare arbetskamrater. Detta nya register förvaltas av Leif Hallberg [stechsen@gmail.com]. Då det inte finns någon kommunikation mellan de två registren måste därför ändringar/uppdateringar meddelas både till Pensionärsklubbens medlemsregister och till det ”nya” registret i de fall man är registrerad i båda registren.